Fritidsintresse: Yoga, gärna i kombination med resor och skidåkning.
Oväntad förmåga: Jag kan rimma på nästan vad som helst!
Viveca Sten är i dag en av Skandinaviens största och mest lästa deckarförfattare. Hennes böcker har sålts i över elva miljoner exemplar och ges ut i fler än sextio länder. Tv-serien om "Åremorden" blev en global succé på Netflix 2025, och filmatiseringarna av hennes populära serie "Morden i Sandhamn" har nått över hundra miljoner tv-tittare över hela världen.
I somras släppte hon en bok i en helt annan genre: feelgoodromanen "Helenas resa", som hon började skriva när hon själv var på en yogaretreat i Indien. Boken har överlag fått ett mycket varmt mottagning av både kritiker och läsare.
Tre barn och ett krävande jobb som chefjurist, ändå lyckades du skriva på kvällar och helger. Vad betydde ditt skrivande för dig?
– Skrivandet var min egen värld, jag älskade att vara jurist men det var spännande att ha något helt annat vid sidan om också.
– Ofta började jag vid tiotiden på kvällen, när barnen hade lagt sig och allt annat var klart, och skrev fram till midnatt. På helgerna gick jag gärna upp tidigt och hann skriva innan resten av familjen vaknade. Det låter kanske jobbigt, men jag upplevde det aldrig så. Tvärtom längtade jag efter de där timmarna. Skrivandet gav mig energi.
Det är ett ganska stort hopp från att vara chefjurist på Posten AB till att vara deckarförfattare. Hur kom det sig att du vågade ta det steget?
– Det var egentligen inget plötsligt hopp. Under flera år hade jag båda yrkena samtidigt. Jag arbetade kvar som chefjurist medan jag skrev och gav ut mina första fyra deckare. Jag arbetade nästan hela tiden och sov alldeles för lite och när min dotter tog studenten 2011 blev jag också väldigt medveten om hur snabbt åren hade gått. Jag ville ha mer tid med barnen och samtidigt ge författarskapet en riktig chans.
I dag är du en av Skandinaviens största och mest lästa deckarförfattare. När insåg du att du faktiskt var en riktigt bra deckarförfattare?
– Jag vet inte om jag någonsin har tänkt så. Jag är alldeles för självkritisk! Men när läsarna fortsatte att hitta till böckerna, de började bli framgångsrika utomlands och Morden i Sandhamn blev en internationell TV-succé så förstod jag förstås att berättelserna hade nått fram.
Många drömmer om att bli författare. Vad var ditt framgångsrecept? Vad gjorde att just du lyckades?
– Envishet och disciplin. Och väldigt mycket arbete. Det räcker inte att få en bra idé. Man måste också sätta sig ner och skriva, även de dagar då det går trögt och inspirationen inte är där. Jag har alltid tagit skrivandet på lika stort allvar som mitt arbete som jurist. Jag håller mina deadlines, gör mycket research och arbetar om manusen många gånger.
– Sedan har jag haft skickliga människor omkring mig och försökt vara öppen för deras synpunkter. Mitt råd är enkelt: börja skriva och ge aldrig upp. Vänta inte på det perfekta tillfället, för det kommer antagligen inte.
Kan du berätta lite om din skrivarprocess?
– Det ser lite olika ut beroende på vart i processen jag är, men jag sitter oftast vid mitt skrivbord antingen i Åre, Sandhamn eller Stockholm. Men jag kan skriva var som helst, på tåg, flyg eller båtar. Dessutom gör jag en särskild spellista för varje bok, så den är på i bakgrunden!
Vad inspirerar dig?
– Platserna helt klart. Miljön är otroligt viktig för mig - oavsett om det är Sandhamn, Åre eller någon av mina resor. Sen kan det vara något jag ser i en artikel, hör i en intervju som sår ett litet frö och därifrån växer en berättelse fram. Ofta ser jag också en scen framför mig, det kan vara när jag promenerar på stranden i Sandhamn eller står i liftkön i Åre, och då vet jag - nu har jag en ny historia.
Vet du hur boken slutar när du börjar skriva? Eller är du lika nyfiken som vi som läser?
– Jag vet hur den ska sluta och börja, men däremellan kan allt hända. Ibland tar karaktärerna beslut som jag inte alls är beredd på.
Hur kom det sig att du skrev ”Helenas resa”, en feelgood-roman, en bok i en helt annan genre?
– Idén kom efter ett yogaläger i Kerala i Indien. Jag blev väldigt tagen av både platsen och människorna jag mötte, och berättelsen ville inte riktigt lämna mig i fred.
– Efter många deckare, barnböcker och faktaböcker var jag också sugen på att göra något annat och utmana mig själv. I en deckare finns brottet och polisutredningen som hela tiden driver berättelsen framåt. Här behövde jag skapa samma driv genom relationerna, känslorna och de olika val som karaktärerna gjorde. Det var annorlunda, men väldigt roligt.
Du yogar mycket på din fritid. Hur kom det sig att du började yoga?
– Jag har haft problem med ryggen sedan jag råkade ut för en skidolycka som tjugoåring och har alltid behövt träna för att hålla kroppen i gång. För ungefär femton år sedan började jag yoga regelbundet och upptäckte hur bra jag mådde av det. Ju äldre vi blir desto mer skulle nog alla må bra av lite yoga …
Till sist: Vad vill du skicka med för hälsning till alla som arbetar på PostNord?
– Jag trivdes väldigt bra på Posten och särskilt med mina duktiga medarbetare. Mitt hjärta kommer alltid att klappa för Posten!